Aktiva föräldrar

Allting går utom små, små barn


1 kommentar

Vi drar till fjällen, fest hela kvällen. Nåja. Fjällen, iallafall.

Även om Elliot än så länge är för liten för att själv uppskatta utförsåkningens tjusning, så är hans föräldrar ganska inbitna snowboardåkare, som inte riktigt kan hålla sig ifrån i alla fall EN liten skidresa om året, trots att vi har gått och fått barn… Österrike har det blivit nu, två år i rad, Ischgl förra året och Zell am See och Kaprun i år.

Två småbarnspappor på väg uppåt för lite puderåkning

Två småbarnspappor på väg uppåt för lite puderåkning

Elliot tar vi givetvis med oss, och knepet är att resa tillsammans med andra, så att den som inte har”barnpassarpasset” har någon annan att ge sig ut i backarna med. Vi har testat två olika varianter: förra året åkte vi tillsammans med andra som också hade barn i ungefär samma ålder Vi hade sammanlagt en 4-månaders, en 6-månaders och en 8-månaders bäbis med oss, varav våran var den yngsta. Fördelen med denna lösning var att vi var totalt 6 stycken vuxna som alla var beredda på skidåkning varvad med barnpassning. Vi löste det så att vi körde ett rullande schema där 2 vuxna hela tiden var hemma med 3 barn, och så byttes vi av vid lunchtid. På det sättet fick alla åkning varje dag, minst halvdagar, och dessutom kunde man maxa åkningen så att man passade på att äta lunch när man ändå var hemma med barnen. Eftersom vi såg till att vara ute i backarna när liftarna öppnade, och körde in i det sista på eftermiddagarna, så blev det ändå ca 4 timmars åkning per dag. En suveränt bra lösning måste jag säga!

Tre små pyren inpackade i bilen, på väg till "vaktombyte" i pisten.

Tre små pyren inpackade i bilen, på väg till ”vaktombyte” i pisten.

Årets skidsemester såg lite annorlunda ut. Istället för att åka med vänner så åkte vi med Joakims föräldrar, plus systrar och deras respektive familjer. Det innebar att vi i stugan hade kusiner i alla möjliga åldrar mellan 5 och 16 år, något som såklart uppskattades mycket av 1,5-åringen som tycker att kusinerna är något av det festligaste som finns. Dessutom hade vi ju med oss Elliots farmor, som var hemma med Elliot varannan dag – vilket såklart var otroligt lyxigt för oss som då fick heldagar i backen. De andra dagarna delade vi på rakt av, så att en åkte före lunch och en efter lunch. Fördelen med denna lösning var uppenbart att vi hade en ”extra-barnvakt” med oss. Nackdelen var att övriga i sällskapet (främst barnfamiljerna med lite äldre barn) inte var riktigt lika sugna på att komma ut i backen tidigt som vi var. Detta innebar att den av oss som åkte förmiddagspasset fick antingen ge sig ut i snön på egen hand, eller vänta på de andra i sällskapet och missa någon timmes möjlig åkning på morgonen.

I övrigt var det inte så stor skillnad att åka på alpsemester med en 4-månaders jämfört med en 1,5-åring. Än så länge är han alldeles för liten för att själv uppskatta själva utförsåkningen, så det handlar mest om stughäng/barnvagnspromenader/allmän lek och mys. Såklart ser vi väldigt mycket fram emot att kunna introducera utförsåkningens underbara värld för vårt barn, så att även han kan uppskatta den, men fram tills att detta är möjligt så har detta funkat som en utmärkt lösning för hans snowboardsugna föräldrar. Här följer några enkla tips till dig som vill åka till fjälls med en liten:

  • Åk tillsammans med andra! Helst med andra barnfamiljer med barn i ungefär samma ålder. Då är man i samma situation och har samma förväntningar på resan. Alternativ mor- eller farföräldrar som inte vill åka så mycket skidor utan gärna är barnvakt en viss del av tiden.
  • Om ni kör bil – låt den lilla bestämma takten. Vi körde ner till Österrike från Skåne båda åren – det är en resa som GÅR att göra på en dag om man är vuxen, men som 0-2-åring vill man inte sitta stilla i en bil så länge. Vi har kört så länge Elliot har orkat, och sedan letat reda på första bästa Gasthaus och tagit in för natten. På så sätt får man även uppleva små otippade orter på tyska landsbygden, lite som en bonus!
  • Om ni kör halvdagars åkning med byte vid lunch, så se till att göra bytena så snabbt och smidigt som möjligt. Bestäm en tid, och kom ombytt och färdig till dalstationen av liften där bytet ska ske. Ta med barnet dit, en barnvagnspromenad är alltid gött. Utrustningen kan övriga åkare ha tagit med sig till backen på morgonen.
  • Glöm inte välling om ni åker till Alperna! Svårt att få tag på utomlands.
  • Att ta upp en 1-åring i liftsystemet för att ”hen ska få leka lite i snön och uppleva stämningen” är inget att rekommendera. Dels kan det kosta en bra slant att bara åka upp med den första kabinliften på engångsbiljett. Dels tycker barnet troligtvis att det är minst lika mysigt att bara leka utanför eller i skidstugan där man bor, eller i någon lekplats i närheten. Jag åkte upp med Elliot en dag, för lite miljöombyte och för att själva bytet skulle gå lite snabbare, men det var definitivt inte värt det. Han tyckte mest att det var besvärligt ljust ute med all snö och sol, så det slutade med att vi mest satt inne på restaurangen. Solglasögon, keps och andra liknande åtgärder är sånt som man kan slita av sig väldigt, väldigt fort om man är i 1,5-årsåldern…