Aktiva föräldrar

Allting går utom små, små barn


Lämna en kommentar

300 mil i samma bil

Tillbaka efter senaste semestern passar det alltid bra att summera upplevelserna. Även om det inte blev jätteaktivt denna gången hann vi i alla fall med att avverka över 320 mil bilkörning på två veckor, och detta genom några av Europas troligtvis mest svindlande bilvägar. 

Bil uppför trollstigen i Norge

Bil uppför Trollstigen i Norge

Vi visste redan innan vi gav oss iväg att vi hade två huvudmoment som skulle kräva lite mer av oss. Detta var dels att vi som sagt skulle avverka en hel del kilometer i bilen med potentiellt uttråkade barn som följd.Dels var det att vi hade bestämt oss för att ta med vårt kära tremannatält och sova i när tillfälle gavs (det är bara att erkänna, det handlar inte bara om friluftskänsla utan även om att Norge är ganska dyrt att semestra i…)

Packat och klart!

Packat och klart!

Bilresandet gick faktiskt över förväntan. I början hade vi en, i förväg, planerad rutt där vi hade tagit fram etapper så att vi inte skulle behöva köra mer än ca tre timmar per dag. Tre timmar är inga problem för våra barn att sitta stilla och med så relativt korta etapper visste vi dessujtom att Elliot inte skulle komma att sova för långa stunder, med utdragna kvällsläggningar som följd. För att ytterligare lätta upp stämningen hade vi dessutom alltid ett öga på badkartan.se på mobilen så att vi kunde tajma lunchstoppen med ett dopp eller två.

Även lekplatser har bilar...

Även lekplatser har bilar…

På väg hemåt blev bilkörandet längre och vädret tillät inte riktigt några badstopp, men tack vare en hel del sjungande och även viss ”kapitulation” till film och spel på surfplattan gick även detta prima. Även Sixten var nöjd med detta och de gånger missnöje uppstod kunde detta oftast förklaras med tom mage.

I Sunne fanns nog den festligaste bilen enligt Elliot

I Sunne fanns nog den festligaste bilen enligt Elliot

Problemkälla nummer två måste jag erkänna var större än åtmistonde jag hade föreställt mig (vi hade ju sovit i tält alla fyra förr) och jag kan inte heller påstå att vi hanterade upplägget exemplariskt alla gånger. Kort kan problematiken summeras med att Sixten somnar som en klocka vid sju, men sover ganska lätt, medan Elliot gärna är vaken så länge som möjligt och inte alltid är varken tyst eller stilla innan han somnat… På förhand såg vi även problematiken med att Sixten tenderar att vakna någon gång mellan 5-6 på morgonen, men detta visade sig vara ett icke-problem eftersom barn verkar sova bättre med sina föräldrar nära inpå och vi slapp i alla fall kliva ut från tältet i ösregn på morgonen.

Att sova i ett relativt litet tält med två små barn under tre år är kanske ingenting jag kan rekommendera vem som helst, men det är absolut görbart med rätt inställning. Det jag önskar att vi hade gjort för att underlätta kvällsläggningen är nog att inte kombinera tältläggningar med långa bildagar, hellre släppa lite mer på principfrågor som bordsskick etc. för att skapa en positiv anda och leka mycket och låta detta ta tid snarare än att hoppas på en extra timme för att planera dagen efter eller liknande. Finns säkert ytterligare punkter att tänka på, men det viktigaste är nog att komma ihåg att semester ska vara roligt för alla och situationer som ligger långt från den vanliga vardagen kräver att även föräldrarna anppassar sig.

En hel del sovande blir det ju så klart i bilen

En hel del sovande blir det ju så klart i bilen

Summa summarum ska framhävas att det var en kanon semester och vi tackar våra vänner i Göteborg, Gesunda och Lauvsnes för deras gästfrihet och här hemma går vi igenom foton som minner om både blöta bad, korta vandringar, vackra fjällvyer, picknickar och fisketurer. Men allt detta får vi ta en annan gång och vi kan ju inta alltid bara lyfta fram de delar som barnen älskade :-)


1 kommentar

Vi drar till fjällen, fest hela kvällen. Nåja. Fjällen, iallafall.

Även om Elliot än så länge är för liten för att själv uppskatta utförsåkningens tjusning, så är hans föräldrar ganska inbitna snowboardåkare, som inte riktigt kan hålla sig ifrån i alla fall EN liten skidresa om året, trots att vi har gått och fått barn… Österrike har det blivit nu, två år i rad, Ischgl förra året och Zell am See och Kaprun i år.

Två småbarnspappor på väg uppåt för lite puderåkning

Två småbarnspappor på väg uppåt för lite puderåkning

Elliot tar vi givetvis med oss, och knepet är att resa tillsammans med andra, så att den som inte har”barnpassarpasset” har någon annan att ge sig ut i backarna med. Vi har testat två olika varianter: förra året åkte vi tillsammans med andra som också hade barn i ungefär samma ålder Vi hade sammanlagt en 4-månaders, en 6-månaders och en 8-månaders bäbis med oss, varav våran var den yngsta. Fördelen med denna lösning var att vi var totalt 6 stycken vuxna som alla var beredda på skidåkning varvad med barnpassning. Vi löste det så att vi körde ett rullande schema där 2 vuxna hela tiden var hemma med 3 barn, och så byttes vi av vid lunchtid. På det sättet fick alla åkning varje dag, minst halvdagar, och dessutom kunde man maxa åkningen så att man passade på att äta lunch när man ändå var hemma med barnen. Eftersom vi såg till att vara ute i backarna när liftarna öppnade, och körde in i det sista på eftermiddagarna, så blev det ändå ca 4 timmars åkning per dag. En suveränt bra lösning måste jag säga!

Tre små pyren inpackade i bilen, på väg till "vaktombyte" i pisten.

Tre små pyren inpackade i bilen, på väg till ”vaktombyte” i pisten.

Årets skidsemester såg lite annorlunda ut. Istället för att åka med vänner så åkte vi med Joakims föräldrar, plus systrar och deras respektive familjer. Det innebar att vi i stugan hade kusiner i alla möjliga åldrar mellan 5 och 16 år, något som såklart uppskattades mycket av 1,5-åringen som tycker att kusinerna är något av det festligaste som finns. Dessutom hade vi ju med oss Elliots farmor, som var hemma med Elliot varannan dag – vilket såklart var otroligt lyxigt för oss som då fick heldagar i backen. De andra dagarna delade vi på rakt av, så att en åkte före lunch och en efter lunch. Fördelen med denna lösning var uppenbart att vi hade en ”extra-barnvakt” med oss. Nackdelen var att övriga i sällskapet (främst barnfamiljerna med lite äldre barn) inte var riktigt lika sugna på att komma ut i backen tidigt som vi var. Detta innebar att den av oss som åkte förmiddagspasset fick antingen ge sig ut i snön på egen hand, eller vänta på de andra i sällskapet och missa någon timmes möjlig åkning på morgonen.

I övrigt var det inte så stor skillnad att åka på alpsemester med en 4-månaders jämfört med en 1,5-åring. Än så länge är han alldeles för liten för att själv uppskatta själva utförsåkningen, så det handlar mest om stughäng/barnvagnspromenader/allmän lek och mys. Såklart ser vi väldigt mycket fram emot att kunna introducera utförsåkningens underbara värld för vårt barn, så att även han kan uppskatta den, men fram tills att detta är möjligt så har detta funkat som en utmärkt lösning för hans snowboardsugna föräldrar. Här följer några enkla tips till dig som vill åka till fjälls med en liten:

  • Åk tillsammans med andra! Helst med andra barnfamiljer med barn i ungefär samma ålder. Då är man i samma situation och har samma förväntningar på resan. Alternativ mor- eller farföräldrar som inte vill åka så mycket skidor utan gärna är barnvakt en viss del av tiden.
  • Om ni kör bil – låt den lilla bestämma takten. Vi körde ner till Österrike från Skåne båda åren – det är en resa som GÅR att göra på en dag om man är vuxen, men som 0-2-åring vill man inte sitta stilla i en bil så länge. Vi har kört så länge Elliot har orkat, och sedan letat reda på första bästa Gasthaus och tagit in för natten. På så sätt får man även uppleva små otippade orter på tyska landsbygden, lite som en bonus!
  • Om ni kör halvdagars åkning med byte vid lunch, så se till att göra bytena så snabbt och smidigt som möjligt. Bestäm en tid, och kom ombytt och färdig till dalstationen av liften där bytet ska ske. Ta med barnet dit, en barnvagnspromenad är alltid gött. Utrustningen kan övriga åkare ha tagit med sig till backen på morgonen.
  • Glöm inte välling om ni åker till Alperna! Svårt att få tag på utomlands.
  • Att ta upp en 1-åring i liftsystemet för att ”hen ska få leka lite i snön och uppleva stämningen” är inget att rekommendera. Dels kan det kosta en bra slant att bara åka upp med den första kabinliften på engångsbiljett. Dels tycker barnet troligtvis att det är minst lika mysigt att bara leka utanför eller i skidstugan där man bor, eller i någon lekplats i närheten. Jag åkte upp med Elliot en dag, för lite miljöombyte och för att själva bytet skulle gå lite snabbare, men det var definitivt inte värt det. Han tyckte mest att det var besvärligt ljust ute med all snö och sol, så det slutade med att vi mest satt inne på restaurangen. Solglasögon, keps och andra liknande åtgärder är sånt som man kan slita av sig väldigt, väldigt fort om man är i 1,5-årsåldern…


Lämna en kommentar

Julpulka, idoldyrkan och så lite tävling

Julen kom och gick, som den alltid gör. Ett intensivt december – med tokmycket jobb kombinerat med långweekend på snowboard i Hemsedal för Sanna, och en sista månad som pappaledig för Joakim – övergick i en relativt lugn julhelg hos släkten i Stockholm, och nyår som vi firade hos goda vänner i Gesunda, Dalarna.

Snön i Skåne försvann ju tyvärr lagom till 3:e advent, något som vi snöfantaster sörjde en hel del (till skillnad från många andra skåningar som mest tycker att snön är i vägen). Till vår stora glädje möttes vi dock av ett ovanligt vintervitt Stockholm när vi kom upp dagen före julafton. Julaftons förmiddag tillbringades utomhus i kusinernas pulkabacke – en skön start på en annars ganska stillasittande dag.

På juldagen hade vi – som de flesta andra som kanske ätit en aning för mycket och suttit en aning för stilla på julafton – planerat att ta en ordentlig långpromenad med barnvagn i det fina vintervädret. Dock hade det kommit så mycket snö så att det var i stort sett omöjligt att ta sig fram med barnvagnen på gator och trottoarer. Någon bärryggsäck hade vi inte med oss, och ut ville vi. Så det blev till att flytta åkpåse, regnskydd och barn till en pulka istället! Funkade hur bra som helst, Elliot sov gott i över en timme och hans föräldrar fick en skön, uppfriskande – ganska konditionskrävande – promenad i snön. Underbart!

Barnvagnspromenaden ersattes av pulkapromenad

Sedan senast har vi båda börjat jobba heltid igen, och Elliot har börjat på dagis. En stor omställning för hela familjen, och vi har varken hunnit vara speciellt aktiva eller hunnit skriva på bloggen. Joakim löptränar visserligen för ett terrängloppet ”Kullamannen” senare i vår, så allt som oftast är både Elliot och vagnen med ute på riktiga långrundor.

Som jag nämnde ovan så har vi även hunnit hälsa på våra goda vänner Torun och Pontus i Gesunda i Dalarna över nyår – och de är, utan att överdriva, en stor förebild och inspirationskälla just vad det gäller att vara Aktiva Föräldrar. Förutom att de är trebarnsföräldrar och heltidsarbetande lärare respektive läkare, så  driver de Gesunda Vandrarhem nära Gesundabacken. Men de lyckas ändå på något sätt göra allt de där de vill göra: segla, åka telemark, cykla mountainbike, köra en Svensk Klassiker, och lite annat smått och gott. De gör vad de vill, ungarna hänger med och har kul, och det verkar funka hur bra som helst! På så sätt är de nästan idolförklarade enligt oss. :)

Vi har även hunnit skicka in ett bidrag till tävlingen ”Light My Fire Adventures” – en tävling där man skulle beskriva sitt drömäventyr 2013, och kan, om man vinner, få sponsring för att genomföra just detta äventyr. Sju finalister kommer dessutom få blogga om sina äventyr. Kul idé, tyckte vi, och slängde ihop ett bidrag. Snart får vi veta om vi har gått vidare till final!!! Så håll tummarna… Och vem vet, oavsett om vi går vidare eller ej så kanske vi genomför hela friluftsprojektet ändå, nu när vi har börjat fundera på det och hunnit bli lite sugna.


3 kommentarer

Att cykla är nödvändigt

Kanske är det lite fel tid just nu (November…) att börja planera familjens första cykelsemester men lite kliar det ändå i pedaltramparfötterna när man tänker på hur härliga och cyklevänliga landskap som finns i vår närhet, både i Skåna och på andra sidan Öresund. Våra cykelutflykter hittils har begränsats till ett fåtal kilometer, mest i förflyttningssyfte och med Elliot bak på pakethållaren i sin cyklesadeln.

Nu har dock Elliot fått en rejäl uppgradering, vad gäller både bekvämlighet och säkerhet, i förutsättningarna för framtida cykelutflykter. I ettårspresent fick Elliot nämligen en rejäl cyklevagn, inhandlad rakt från en av våra favoritsajter blocket. Efter en hel del scoutande, både i cykelaffärer och på nätet, föll valet på en begagnad Croozer kid 2. Detta innebar nämligen flera fördelar:

  • Begagnat innebar att vi för en rimlig summa fick tag i en vagn som förhoppningsvis är byggd för att hålla för det mesta
  • Vagnen har ett rejält lastutrymme så att vi säkert ska kunna använda den för att cykla till förskolan när det blir dags
  • Vagnen går att ”bygga om” så att den går att användas både efter cykeln och som joggingvagn eller vanlig vagn i stan (mycket viktigt tycker vi, annars måste man ju bära barnet när man inte kan cykla längre vilket förvisso ger viss träning men blir lite slitsamt i längden)
  • Begagnat innebär mindre slitage på miljön än nyproducerat, vilket ökar sannolikheten för att det finns mycket oförstörd natur kvar för Elliot att upptäcka även när han blir äldre :-)

Nog med reklam! Givetvis har vi redan hunnit prova vagnen, vi bor trots allt en bit ut från stan och vagnen har blivit ett utmärkt alternativ till tåget som enbart går två gånger i timmen, och då 3km bort. Förvisso tar det ett litet tag att cykla de 8km in till centrala Lund (ca 40 minuter) men just tid är en sak som man faktiskt har ganska gott om som föräldraledig. Och på framtida cykelutflykter är det bara att man tar lite höjd för den extra tid det kan ta att cykla med kärran bakom cykeln, kontra att cykla utan, det är ju inte så att vi tänkte ge oss ut och cykla vätternrundan med vagnen.

Jo, Elliot sitter i kärran även om han inte syns ;-)

Även Elliot verkar gilla sin nya vagn och det finns ju plats för både leksaker och annat så när han inte sover (vilket fortfarande är en ganska vanlig sysselsättning i de flesta vagnar) kan han roa sig med antingen sina leksaker eller att titta ut på landskapet som svishar förbi. Detta känns så klart lovande och vi tror att även Elliot ser fram emot en cyklesemester eller två nästa år.

20121107-095011.jpg


Lämna en kommentar

En dag på stranden

Tidigare har vi varit en av de som lite imponerade och lite förbluffade har sett surfare av olika slag ge sig ut i vattnet långt efter den normala badsäsongen bara för att ”förhållandena är mycke bättre på vinterhalvåret”. Hur kan det egentligen vara bättre med 10C i luften än 20C?

Efter att äntligen ha inhandlat en gemensam kiteboardingutrustning kan vi dock tydligen räkna in oss i skaran som ligger och harvar i Lommabuktens grunda vatten i början av oktober bara det blåser ~10 m/s väst. Hur funkar detta då med föräldraskapet? Aldeles ypperligt skulle jag vilja påstå; eftersom kitesurfing är en ganska materialintensiv sport ville vi inte anstränga vår ekonomi med dubbla utrustningar utan har en att dela på. Det betyder att bara en av oss kan vara ute i vattnet i vilket fall och att den andre i lugn och ro kan hänga inne på stranden med Elliot.

20121008-221527.jpg

Och en av de bästa sakerna med att hänga på stranden när man är 11månader är att det inte spelar så stor roll vilket väder det är (givet att föräldrarna har klätt på knattingen rejäla kläder, t.ex. ett par snygga galonbyxor som hjälper mot både fukt och vind). Medan jag själv letade upp ett bord i solen på en läsida av den stängda strandkiosken och med uppsikt över strandbrinken kröp Elliot runt, letade pinnar och ”pratade” med andra kitesurfare precis som om det var mitt i sommaren.

Dagens session för Sanna blev dryga timmen lång, och en stor eloge till Sanna för hanteringen av kite i de något kraftiga vindarna. Under den timmen hann jag och Elliot alltså kravla runt, äta äppelmos och sova eftermiddagslur (för de som har svårt att få sina barn att somna kan stranden i blåsväder verkligen rekommenderas ;-) jag tror inte att Elliot sover djupare någon annan stans än varmt nerbäddad i vagnen med obegränsat med frisk havsluft och vinden susande i sufletten).

Nöjda med dagens utflykt åker vi så hemåt och funderar på när nästa kitetillfälle blir; nästa vecka eller Juni 2013..? Oavsett hoppas vi att få se fler kitande/surfande småbarnsföräldrar i Lomma framöver så kanske Elliot t.o.m. kan hitta någon att byta nappar med :-)