Aktiva föräldrar

Allting går utom små, små barn


1 kommentar

Träning i vardagen – tävling utöver det vanliga

För snart två veckor sedan avverkade jag det (hittills) tuffaste tävlingsloppet jag medverkat i hittils (Kullamannen ultra). Efter ca 6 timmar och 45 minuters kämpande mötte mig den bästa hejkarklacken av alla på andra sidan mållinjen:

Världens bästa hejarklack!!!

På sätt och vis har ju Elliot även varit med och hjälpt till med träningen på sitt eget lilla sätt. Ända sedan i september, när jag anmälde mig till detta lopp har han nämligen varit en trogen partner i löpspåret. Om man inte har tillgång till så mycket backar så kan jag rekommendera att ta med barnvagnen på löpturen, det lägger till lite extra arbete (och hjälper så klart till i nerförbackarna) och så länge vagnen rör sig sover Elliot ;-). Sen kan ju vän av ordning helt klart ifrågasätta lite hur detta faller in under rubriken ”aktiva föräldrar” men se det då som ett försök att allmänt belysa möjliheterna till träning när det känns som att tiden inte räcker till (sen råkar min personliga vinkling vara att jag gärna vill tillbringa Elliots vakna timmar med honom snarare än ute i spåret).

Så om du är en av alla dom som känner att tiden inte räcker till för den träning du skulle vilja så låt mig dela med mig av mina tre tips:
-låt oss börja med det mest uppenbara föräldratipset: träna när barnen sover. Mitt i veckan innebär detta att när Elliot gått och lagt sig drar jag på skorna och kör antingen ett lättare kortpass eller kör intervaller (bra träning redan vid kort träningstid). Det kan vara imponerande rogivande att springa på en månbelyst landsväg, eller som häromveckan när försommarvärmen kommit känns det nästan som att vara på semester att vara ute i kvällsljus medan husfasaderna fortfarande värmer och uteserveringarna är fulla av glada besökare.

-låt dig inspireras av alla träningstips på nätet som finns för hemmagräning. Själv har jag kört programmet nedan 1-2 gånger i veckan. Inte att likställa med två timmar på gymmet men definitivt bättre träning än att sitta i soffan och tä ka på hur skönt det hade varit att gå till gymmet om man hade haft tid :-)

-inställning! Jag anser själv att jag är ganska träningssugen men det var inte förrän jag i januari kom fram till att jag faktiskt tränade för lite för att på allvar kunna ta mig runt 47km och 1275 positiva höjdmeter som jag faktiskt tog tag i det hela och föresatte mig att verkligen träna aktivt och inte bara när jag upplevde att jag hade tid (sen behöver det ju inte vara ett löparlopp som ger just dig din motivation utan det känner du bäst själv vad som är din morot).

Sist men inte minst vill jag passa på att tacka Sanna (och Elliot) för all support. De har stöttat mig hela vägen och haft full förståelse för att jag emellanåt har tillbringat mer tid i löparskorna än hemma. Nu laddar vi om och siktar mot ett långt mycket viktigare mål den 15/8 (eller när det nu blir)… och denna gången är det jag som ska stötta och hjälpa Sanna så mycket det bara går!!!


Lämna en kommentar

Slåss vi mot väderkvarnar med bloggen..?

I samband med det förra inlägget om vår graderingshelg i Göteborg uppstod en intresant diskussion på Facebook bland våra vänner, både de som har barn och de som inte har det. Debatten blir så klart något skev eftersom många av våra kompisar är som vi och kontentan av diskussionen är därför lätt att tolka som att vi i sann Don Quijote-anda slåss mot väderkvarnar eftersom det borde vara uppenbart att man ska kunna fortsätta göra vad man vill även efter att man blivit flera i familjen.

Oavsett om det är så eller inte så lägger vi upp diskussionen som en bild nedan så att alla kan få ta del av våra kloka vänners tankar:

En intressant kommentarstråd som uppstod på Facebook efter att Sanna postat en länk till senaste inlägget.

En intressant kommentarstråd som uppstod på Facebook efter att Sanna postat en länk till senaste inlägget.

.


5 kommentarer

Roadtrippin’

Under juni och juli 2012 tog vi vårt pick och pack – och kanske framför allt Elliots pick och pack (med tanke på vem som hade mest packning) och drog på road trip i Kalifornien i 5 veckor. Vi försökte att göra allt som vi brukar vilja göra när vi är på semester – vandra, bada, surfa, snorkla, campa, shoppa vintage och gå på trevliga restauranger – men givetvis med viss anpassning till vår nya familjemedlem. Picknickplatserna tenderade att vara mer i kategorin ”park med gräsmatta” snarare än ”spektakulära utsiktspunkter med stup”. Sträckorna i bil avgjordes inte av att vi faktiskt var framme vid punkt B, utan snarare av hur långt Elliots bilåkartålamod räckte. Vandringsturerna begränsades till dagsturer, och resturangerna valdes utifrån tillgång på barnstolar och kryputrymme snarare än baserat på atmosfär och kök. Men så fort vi hade vant oss vid de nya förutsättningarna och kommit över den värsta jetlaggen (9 timmars skillnad går inte obemärkt förbi, speciellt inte om man bara är 9 månader gammal) hade vi en fantastiskt upplevelserik och inspirerande resa i en vacker del av ett land som vi annars inte hade haft så där värst höga tankar om. Ett urval av de nästan 3000 bilder vi tog på resan hittar du här.

Både innan avresa och under resans gång fick vi många (ibland uppskattande) kommentarer från folk i vår omgivning som tyckte att vi var modiga, alternativt galna, som gav oss på att åka så långt och så länge med en så liten – speciellt eftersom vi hade tänkt bo i tält större delen av resan. Kanske menade folk väl. Kanske var de egentligen imponerade att vi vågade ge oss av. Kanske var de bara avundsjuka. Men får man höra ”OJ vad modiga ni är!” från någon med skeptiskt höjda ögonbryn tillräckligt många gånger så börjar man tillslut själv ifrågasätta lämligheten i långresa med lilleman. Detta trots att vi hade valt att semestra i ett land utan alltför höga temperaturer, otäcka sjukdomar eller farliga djur – dessutom med fungerande sjukvård, infrastruktur och ett språk vi behärskar.

Med facit i hand kan vi dock säga att Elliot verkade nöjd och belåten och trygg så länge han fick tillbringa så mycket tid så nära båda sina föräldrar. Är vi avslappnade och glada så är han också oftast avslappnad och glad. Och att tälta var succé! Tänk att få sova mellan sina föräldrar i en mysig liten koja varje natt. Att resa med små barn är inte som att resa utan små barn. Därmed inte sagt att det är omöjligt att resa med små barn. Väljer man att se möjligheterna snarare än begränsningarna så kan det tvärtemot tillföra en extra dimension till resandet. Man har till exempel en bra ursäkt för att gå på roliga djurparker och tivolin. Man får upptäcka platser som man kanske aldrig hade sett annars, för att det plötsligt krävs en barnvagnspromenad. Och framför allt blir det mycket lättare att få kontakt med lokalbefolkningen och andra resenärer, när man har ett litet rufsigt charmtroll som redan har flirtat in sig.


3 kommentarer

Att cykla är nödvändigt

Kanske är det lite fel tid just nu (November…) att börja planera familjens första cykelsemester men lite kliar det ändå i pedaltramparfötterna när man tänker på hur härliga och cyklevänliga landskap som finns i vår närhet, både i Skåna och på andra sidan Öresund. Våra cykelutflykter hittils har begränsats till ett fåtal kilometer, mest i förflyttningssyfte och med Elliot bak på pakethållaren i sin cyklesadeln.

Nu har dock Elliot fått en rejäl uppgradering, vad gäller både bekvämlighet och säkerhet, i förutsättningarna för framtida cykelutflykter. I ettårspresent fick Elliot nämligen en rejäl cyklevagn, inhandlad rakt från en av våra favoritsajter blocket. Efter en hel del scoutande, både i cykelaffärer och på nätet, föll valet på en begagnad Croozer kid 2. Detta innebar nämligen flera fördelar:

  • Begagnat innebar att vi för en rimlig summa fick tag i en vagn som förhoppningsvis är byggd för att hålla för det mesta
  • Vagnen har ett rejält lastutrymme så att vi säkert ska kunna använda den för att cykla till förskolan när det blir dags
  • Vagnen går att ”bygga om” så att den går att användas både efter cykeln och som joggingvagn eller vanlig vagn i stan (mycket viktigt tycker vi, annars måste man ju bära barnet när man inte kan cykla längre vilket förvisso ger viss träning men blir lite slitsamt i längden)
  • Begagnat innebär mindre slitage på miljön än nyproducerat, vilket ökar sannolikheten för att det finns mycket oförstörd natur kvar för Elliot att upptäcka även när han blir äldre :-)

Nog med reklam! Givetvis har vi redan hunnit prova vagnen, vi bor trots allt en bit ut från stan och vagnen har blivit ett utmärkt alternativ till tåget som enbart går två gånger i timmen, och då 3km bort. Förvisso tar det ett litet tag att cykla de 8km in till centrala Lund (ca 40 minuter) men just tid är en sak som man faktiskt har ganska gott om som föräldraledig. Och på framtida cykelutflykter är det bara att man tar lite höjd för den extra tid det kan ta att cykla med kärran bakom cykeln, kontra att cykla utan, det är ju inte så att vi tänkte ge oss ut och cykla vätternrundan med vagnen.

Jo, Elliot sitter i kärran även om han inte syns ;-)

Även Elliot verkar gilla sin nya vagn och det finns ju plats för både leksaker och annat så när han inte sover (vilket fortfarande är en ganska vanlig sysselsättning i de flesta vagnar) kan han roa sig med antingen sina leksaker eller att titta ut på landskapet som svishar förbi. Detta känns så klart lovande och vi tror att även Elliot ser fram emot en cyklesemester eller två nästa år.

20121107-095011.jpg


Lämna en kommentar

Så här började det.

Idag var vi ute på en skön höstvandring kring Häckeberga hela familjen. Då kom vi på att det skulle vara skoj att starta en blogg om att vara föräldrar men ändå aktiva friluftsmänniskor som gillar att komma ut på små och stora äventyr. Kanske kan vi hitta andra som är som oss, eller kanske kan vi inspirera någon att våga lite mer. Vi får se. Vi börjar så här så får vi se hur det slutar!